Volontärutbyte med Zambia

Inlagd oktober 9th, 2004 av Okänd användare
Beskrivning: 

På medlemsinitiativ startade PeaceQuest/Sverige upp ett samarbete med YAZ - Youth association of Zambia. Projektet bestod av att två svenska volontärer och två zambiska volontärer arbetade ideellt under mer än ett halvår med att utbyta erfarenheter och sprida ett fredsbudskap i Sverige och Zambia.

Under juni månad 2004 åkte PeaceQuest/Sveriges två volontärer ned till Zambia och under augusti månad kom de två zambiska volontärerna till Sverige. I Zambia anordnades en stor konferens där 13 ungdomsorganisationer träffades och dels utbytte erfarenheter och gav varandra tips på fortsatt arbete. Sedan diskuterade organisationerna statens Youth Form som i Zambia inte är så bra. Därför har nu dessa organisationer valt en representant som i oktober ska träffa regeringen och fortsätta diskussionen kring att förändra Youth Form i Zambia så att det bland annat blir lättare för ungdomar att påverka och arbeta i ungdomsorganisationer. Den här konferensen hade inte varit möjlig om inte PeaceQuest/Sverige hade bidragit med kunskap och ekonomiskt bidrag och tillsammans med YAZ anordnat den. Dessutom anordnades ett stort ungdomsläger där 25 barn och ungdomar under en vecka fick diskutera sex och hiv/aids, demokrati och påverkan, att vara ung idag och vad som står i barnkonventionen.

Under månaden i Sverige har ett liknande läger anordnats utanför Stockholm, där ungdomar från olika bakgrund och med olika förutsättningar fick möjlighet att diskutera och lära sig mer om konflikthantering och internationellt samarbete och diskutera demokratifrågor. I både Zambia och Sverige har dessutom stora workshops hållits där man tillsammans har diskuterat vad ungdomar kan göra för att minska våldet i våra samhällen och gå ett steg närmare fred och rättvisa.

Resebrev från Anders och Ellen i Lusaka, Zambia.

Det har nu gått tre dagar sedan vi lämnade vårt trygga vardagsliv och Sverige. Tre dagar sedan vi stod på Arlanda flygplats med vår tunga packning och destination Zambia i sikte. Vi var fyllda av blandade känslor i denna spänningens stund. Oro över vad som väntade oss därborta blandades med nyfikenhet och längtan att äntligen få träffa våra partners från samarbetsorganistionen Youth Association of Zambia, Susan och Terence. Vi hade stiftat närmare bekantskap med dem under deras veckolånga visit i Sverige i maj månad. Bekantskap som kom att utvecklas till vänskap.
 
Men en säkert 40 kg övervikt i bagage, bad jag skämtsamt Anders att stå rak i ryggen. Detta i försök att dölja hans handbagage i form av en stor ryggsäck vilken med all sannolikhet vägde mer än tillåtet. Mirakulöst fick vi ta ombord all bagage och jag slapp bråka med flygpersonalen trots min inställning på detta. Vi ville oerhört mycket få med oss allt vi hade - från minsta chokladbit till våra datorer. Efter en lång och omtumlande flygresa med mellanlandningar i bl a London, Kenya och Hara anlände vi trötta till vår destination – Zambia. Stark hetta och bländande sol slog emot oss när vi klev ur flygplanet. Kläderna vi bar klibbade fast vid huden p g a den starka värmen.
 
Den miljö vi nu såg framför oss hade vi enbart sett på TV förut. Fyllda med nya intryck och förväntningar klev vi av planet. Vårt första problem i Zambia var tullen på flygplatsen. En djup besvikelse sköjde över oss när vårt bagage blev grundligt undersökt sedan vi blivit stoppade för en särskild kontroll. Efter lång väntetid fick vi veta att våra datorer måste gå igenom en sk clearing process innan de kunde föras in i landet. Detta kunde undvikas enbart om vi betalade en avgift på 50 dollar till tullpersonalen. Vi gick inte med på detta och lämnade således kvar våra datorer hos den Zambiska tullen. Än var dock slaget om datorerna inte förlorat, tänkte vi. Den svenska ambassaden som vi planerade att kontakta följande skulle kanske hjälpa oss. Besvikelsen var som bortblåst då vi äntligen for iväg i taxi från Zambias flygplats.
 
Med oss var våra vänner, Susan och Terence, som vi skattade och pratade med omvartannat under vår bil färd. Vi var glada och lyckliga över att äntligen vara här! Genom bilens nyputsade fönsterrutor kunde vi se massvis med människor som fyllde gatorna. Mörka, rejäla kvinnor med tygskynken runt höfterna bar på stora fat fyllda med frukt, män i färgglada skjortor sålde varor av olika slag, barn med smutsiga kläder och stora nyfikna ögon sprang runt skrikande och jagade varandra. Vissa stannade till och skrek mzungos, mzungos samtidigt som de pekade på våran bil. Mzungos betyder vita på bemba och nanji – de dominerande språken i landet. – Ni kommer att få höra mer av det här, sade Terence och skrattade. Vart vi än gick på gatorna möttes vi av nyfikna och undrande blickar. När vi försökte att le övergick blickarna i direkt stirrande.
 
För invånarna var vi antagligen bara ytterligare två västerlänningar som kommit för att beskåda deras land. Vid sådana tillfällen hade jag god lust att tala om för dem varför vi var här – nämligen för att försöka förstå och hjälpa på bästa sätt. När vi senare lärde oss uttrycket ”Uli Bwengi” som ungefär betyder "hej, hur är det” så upphörde de undrande blickarna och vi fick leenden tillbaka. Den första gemensamma aktiviteten med samarbetsorganisation YAZ var en två dagar lång workshop. Här gavs ett bra tillfälle för oss att lära känna organisationens medlemmar och andra Zambiska ungdomar som deltog. Det var också ett utmärkt tillfälle att bekanta sig med landets kultur och traditioner – vilket skedde främst genom dans och musik. Vi blev lite förvånade över ungdomarnas engagemang i samhällspolitiken som tydligt framträdde under aktiviteternas gång.
 
Trots landets fattigdom, som försätter ungdomar i en mycket svår livssituation, kunde vi inte se spår av varken passivitet eller apati. Däremot visade många en stark vilja att förändra sin livssituation och kom med många nyskapande ideér – något som fascinerade oss både. I samband med workshopen anordnades en konferens där landets utrikesminister deltog och höll tal. Bl a talade han om vårt utbyte. Representanter och medlemmar från ett flertal ungdomsorganisationer i landet kom för att lyssna till ministerns tal. Skepsisen till det som sades var dock påtaglig bland deltagarna - detta då offentliga personer i landet inte direkt är kända för pålitlighet. Zambisk television var närvarande och filmade händelsen som senare sändes i TV. Vår resa har bara börjat men både jag, Anders, Susan och Terence har fått ökad kunskap och förståelse för varandra och varandras kulturer. Många ideér har börjat växa fram hos oss alla. Ideér om hur vi kan ge de Zambiska ungdomarna verktygen de söker för att förbättra deras liv.

 

Status: 
Klar
kontakttel: 
0706-044032
kontaktperson: 
Ellen Reynolds