Några tankar från Muslimer och Andra Européer - av Öjvind Diderichsen
Att genomföra ett ungdomsutbyte är en massiv erfarenhet. Den är formellt tidsbegränsad, från att skriva en ansökan till att göra en slutrapportering. Men minnen, erfarenheter och mänskliga möten lever kvar i en långt efter. Som när alla deltagare och ledare på utbytet satt och diskuterade Islam efter en provokativ fråga-svar-stund med en imam. Frågor ställdes, föreställningar luftades, utvecklades och avfärdades. Nyfikenheten växte liksom viljan att diskutera och förklara sin egen syn på saken. Efteråt märkte jag hur jag påverkats, hur det som jag argumenterade emot också var en del av mig själv. Att de andras perspektiv framträder, jag kanske inte håller med om allt eller ens tycker det är bra. Men det är en annan människas livsvärld och det ger något unikt att få dela den på nära håll.
Runt detta möte, som för mig är kärnan, måste det ordnas en massa praktiska saker. Flygbiljetter ska bokas, scheman planeras, kvitton samlas och tusen andra saker. Saker som inte alltid är så roligt när det ska göras efter arbetet för brödfödan. Men kanske är det lättare att klara av när man har detta möte i minne. Man kan lättare se vad som är väsentligt och inte, vad som behövs för att detta möte ska komma till stånd.
Mvh Öjvind - Projektledare
Klicka här för att se filmen om projektet. Gjord av Niklas Ottander.
Beskrivning av projektet
A. Beskrivning av aktiviteterna
Utbytet planerades och genomfördes i tre överlappande faser. De första dagarna ägnade vi åt att lära känna varandra som individer och de organisationer vi representerade, den andra delen handlade om att i fyra mindre grupper lära sig mer om och diskutera fyra olika teman. Dessa grupper jobbade sedan i den tredje fasen med att producera material och presentationer av olika slag för att på så sätt beskriva slutsatserna i respektive grupp. Parallellt med detta fanns hela tiden aktiviteter i storgruppen. De fyra olika temana var "Barriers to employment", "Gender in different traditions", "Muslims in the Media" och "Intercultural Education".
Den "aktivitet" som var mest värdefull var nog den fria tiden, där människor umgås och pratar tillsammans och på det sättet lär känna varandra. Många uppskattade också den kväll när vi diskuterade Islam och Muslimer, det började med att två inbjudna gäster, två äldre män, den ena doktor i teologi och den andra läkare fick svara på frågor. Ingen verkade dock särskilt tillfreds med deras svar som ofta var undvikande, irrelevanta och illa underbygda, men många både muslimer och icke-muslimer provocerades starkt av detta och efter att de två gästerna åkt hem tog en mängd engagerade samtal vid i rummet och nu gavs en mängd andra svar och ytterligare frågor som för många deltagare fördjupade och breddade bilden av Islam och Muslimer. En intensiv diskussion pågick således resten av kvällen.
Ett annat inslag som lyfts fram i utvärderingarna var de dramatiska scener som olika grupper spelade upp vid olika tillfällen som ett sätt att presentera och berätta om vad som diskuterats i respektive workshop. Det gav en möjlighet att överskrida språkbarriärerna och på ett koncentrerat sätt ge uttryck för vad man pratat om. Det var också en lustbetonad form som bröt av på ett fint sätt mot de stundtals tålamodskrävande diskussionerna.
B. Förberedelser
Den svenska gruppen, d v s Swedish Mekteb och PeaceQuest, träffades två helger under våren 2006, en i mars och en i maj. Vi pratade om temat för konferensen, vi lärde känna varandra och förberedde de bidrag som var och en skulle göra till konferensen.
Den 15-16 april hade vi ett internationellt möte på samma plats som utbytet sedan genomfördes. Där diskuterade vi upplägget på konferensen, bestämde vilka teman som skulle tas upp, pratade om ledarnas ansvar, gick igenom lokalerna och diskuterad materialbehov och bestämde deadlines för när deltagare skulle vara klara.
Det var väldigt bra att ha sett lokalerna innan projektet och det var viktigt för det fortsatta planeringsarbetet, som bedrevs via mejl, att ha träffat alla ledare. Att tillsammans staka ut intressanta teman och fördela dessa på ledarna var en helt central stöttepelare för utbytets tematiska innehåll.
C. Ungdomarnas delaktighet
Deltagarna från PeaceQuest valdes ut på basis av styrkan i deras motivation, deras villighet att bidra till planeringsarbetet och deras möjligheter att ge intressanta bidrag till utbytets tema.
Projektledaren betonade från projektets början att deltagarnas bidrag till utbytet var ytterst viktigt och att alla skulle ha något att ge, oavsett om det var en muntlig presentation av ett relevant tema eller en skojig lek. Så skedde också på en mängd olika sätt. Här ett axplock: Deltagarna från Youth Idea spelade in två korta filmer, en om deras stad och en om Muslimer i landet, Visions ordnade en bordtennisturnering, SEDI gjorde hennatatueringar, flera av deltagarna från Swedish Mekteb gjorde muntliga presentationer om Islam och Niklas från PeaceQuest gjorde en film om konferensen.
Genom de två förberedelsehelgerna i Sverige blev deltagarna insatta i projektet och bidrog med idéer om både form och innehåll. Två av deltagarna från PeaceQuest deltog även löpande i planeringsarbetet på möten och via telefon och mejl.
D. Praktiska arrangemang
Vi bodde på ett relativt nybyggt konferenscenter som ägs av den medverkande organisationen AKOS. Där fanns gott om små och stora möteslokaler och en mängd sovrum i separata avdelningar för kvinnor och män. Vi hade helpension med utmärkt bosnisk mat. Vi hade via AKOS kontakt med flera olika bussfirmor som hjälpte oss med transporter till och från flygplatsen och till våra olika utflykter. Några enstaka gånger använde vi också en av de bosniska ledarnas privata bil.
Huvudspråket var engelska men det var en del av bosniska och italienska deltagarna som ibland hade svårt att hänga med. Då och då använde vi oss därför av tolkar, flera av deltagarna från AKOS arbetar professionellt som tolkar och översättare och kunde därför sköta det på ett utmärkt sätt. I temagrupperna hjälptes man åt, från varje land fanns det någon som var duktig på engelska som vid behov kunde översätta till sina landsmän. Ledaren från Swedish Mekteb kunde både svenska, engelska och bosniska och hade därför en nyckelroll i kommunikationen mellan projektledaren och olika lokala personer som busschafförer, föreståndaren för konferenscentret m fl.
Småsaker kan naturligtvis alltid förbättras men generellt fungerade de praktiska arrangemangen utmärkt.
E. Måluppfyllelse
I ansökan satte vi upp åtta mål för projektet, jag går här igenom dem i tur och ordning för att uppskatta hur de uppfyllts. Det första målet, att skapa en gemensam kunskapsbas om Muslimer i Europa har uppnåtts i den meningen att de olika grupperna tillsammans diskuterat fram och presenterat sina resultat så att alla kunnat ta del av dem, vi har också samlat det mesta av materialet digitalt och spritt till deltagare i varje land. Resultaten var dock inte av den höga kvalitet som vi hoppats på, vilket så här i efterhand framstår som ganska naturligt i tanke på den korta tiden vi hade tillsammans och de olika deltagarnas mycket skiftande intressen och talanger. Bättre resultat hade nog också varit möjliga om ledarna varit mer förberedda för arbetet i sina workshops och att deltagarna varit klara i god tid så att gemensamma idéer kunnat etableras i god tid.
Det andra målet om att skapa ett gott gruppklimat anser jag vara uppnått. Många beskriver i utvärderingarna att man hade stor glädje av de andra deltagarna. Dock var kanske inte kommunikationen mellan ledare och deltagare alltid den bästa, den halvtidsutvärdering vi gjorde gav förvisso några signaler men det blev inte riktigt någon substantiell och öppen diskussion om arbetets inriktning.
Även det tredje målet, att fördjupa interkulturell förståelse och respekt har uppnåtts, det är naturligtvis svårt att exakt mäta, men även här ger många uttryck för att man börjat se människor snarare än religionsbeteckningar, och att det även väckts ytterligare nyfikenhet att lära känna människor som inte liknar en själv.
Detta mål, att utveckla samarbets- och kommunikationsfärdigheter hos deltagarna, är liksom det tidigare ett mål som går så att säga av sig själv genom vårt arbetssätt. Inte minst hörde jag av gruppledarna att de lärde sig en hel del om svårigheter och möjligheter i att leda en internationell grupp. Flera deltagare insåg också vikten av goda språkkunskaper och blev motiverade att lära sig bättre engelska.
Att ge deltagarna träning i att nå ut med sina idéer var i likhet med de två senaste något som kom genom arbetet men som saknade medvetet fokus. Vi lyfte aldrig fram detta som ett särskilt mål för deltagarna men det gavs naturligtvis en mängd träning i det genom alla de presentationer som gjordes med en mångfald av olika metoder.
Det sjätte målet var kanske för högt satt, det material vi producerade är delvis möjligt att använda men det blev inte tillräckligt utarbetat och väl paketerat för att verkligen kunna fungera direkt. Dock räknar vi att den film som produceras för konferensen ska bli ett bra stöd i att berätta om konferensen såväl som de frågor den berörde.
Flera deltagare verkar inspirerade för att arbeta med fler liknande projekt i framtiden, flera av de Bosniska deltagarna verkade intresserade av att göra fler projekt men det bygger då på att finansiering kan fås genom andra europeiska länder. Den italienska organisationen har stor rutin att arbeta inom EUs ungdomsprogram och även den engelska dito har stor kapacitet och flera mycket kompetenta medarbetare. Här i Sverige ska vi arbeta för att stötta våra deltagare att gå vidare i nya projekt.
Det åttonde och sista målet att lära känna lokalsamhället lyckades vi relativt väl med. Vi gjorde utflykter med studiebesök till Sarajevo, Zenica och Visoko och även i byn där vi var togs en del kontakter. Vi var på en minnesgudstjänst för krigets offer och några av deltagarna spelade musik på en närbelägen bar till lokalbefolkningens förtjusning.
F. Betydelse för närmiljön
Vi deltog i ett officiellt möte på den Muslimska Pedagogiska fakulteten i Zenica. Där berättade projektledaren om konferensen och svarade på frågor från lärare, studenter samt allmänhet. Som nämnts tidigare gjorde några deltagare ett musikaliskt framträdande på en bar i byn. Genom att vi använde centrets faciliteter gav vi också ett gott ekonomiskt tillskott till deras planer på att bygga ut och utveckla sina lokaler och sin verksamhet.
Några av deltagarna åkte en dag till Lipnica för att där besöka en stor och mycket välförsedd ungdomsgård som kommit till genom ett svenskt biståndsprojekt men nu behandlas ytterst styvmoderligt av de lokala politiker som tagit över driften. De var där på ett möte för att stötta ett återupptagande av aktiviteterna där.
G. Interkulturell dimension
Om språkproblem se D. De Muslimska deltagarna var angelägna om att alla frågor skulle vara okej och ingenting för dumt eller känsligt. Diskussionerna om Islam och Muslimer blev således intensiva och vi väjde inte för känsliga frågor som könsroller, terrorism och onani. Ventileringen av dessa konfliktfyllda teman hindrade oss dock inte från att också se allt det vi har gemensamt, det vi uppskattar i varandras respektive kulturer och de ideal vi tillsammans är beredda att arbeta för. Flera av deltagarna från PeaceQuest berättade om värdet i att lära känna muslimska kvinnor i slöja, att varje dag mötas och ha roligt tillsammans med dem så att de djupt sittande fördomarna om dem successivt bryts ner.
Temagruppernas arbete bedrevs i studiecirkelform, vilket betydde att deltagarnas egna bidrag och arbete fyllde det allra mesta av tiden. Därigenom tog varje deltagare plats med sin egen person och erfarenheter och kunskaper om sitt eget land relaterade till den aktuella gruppens tema. Eftersom varje grupp hyste deltagare från åtminstone tre av de fyra länderna gavs en mångfacetterad bild av varje grupps tema.
H. Uppföljning och utvärdering
Vi gjorde en halvtidsutvärdering i mitten av konferensen, den genomfördes av den italienska ledaren i enligt en speciell metod där en "måltavla" ritas upp på ett stort papper. Denna delas sedan i sektorer med olika delar som ska utvärderas. Exempelvis en viss aktivitet, schemats uppläggning, maten etc. Därefter fick varje deltagare sätta en färgprick i respektive sektor, nära centrum betyder dåligt och nära periferin betyder bra. Denna utvärdering gjordes för att kunna justera saker under konferensens gång. De flesta verkade nöjda med det mesta, men det som framkom var att många tyckte schemat var alltför pressat, vilket vi då justerade något genom att korta vissa aktiviteter och ge mer fritid.
På konferensens sista dag gjorde vi även en skriftlig utvärdering där deltagare och ledare satt i grupper om 2-6 personer och skrev om sina synpunkter utifrån 12 frågor, några exempel på dessa finns bifogade till denna rapport.
I. Publicitet och produkter
Vi fick en del medial täckning i lokalområdet, en lokal TV-station gjorde ett kort nyhetsreportage om konferensen. Vi intervjuades även av radio och en av deltagarna från Bosnien planerar att producera några radioprogram om konferensen och de deltagande organisationerna. Vi hade även en avslutande ceremoni i på Zenicas Muslimska Pedagogiska högskola där vi berättade om projektet och visade en del av de konstnärliga produkterna. Närvarande där var lärare och andra nyfikna från högskolan. En av de svenska deltagarna har också blivit intervjuad för en tidning här i Sverige.
Vi spelade även in en film som vi bifogar denna rapport. Denna kommer att skickas ut till alla deltagande organisationer. Filmen kommer också att visas i samband med PeaceQuests utbildning i konflikthantering under hösten. Projektledaren har även presenterat projektet för sina kollegor på Södertörns Högskola samt ska skriva en krönika till PeaceQuests hemsida.
J. Ekonomiska aspekter
Den enda ytterligare finansieringen kom från deltagaravgifter (30% av reskostnaderna) för icke-bosniska deltagare. Vi upplevde inga särskilda problem med detta.
K. Slutsatser
Många av deltagarna upplevde det som oerhört spännande och givande att lära känna människor från andra religioner, länder och språkområden.
Som projektledare var jag frustrerad över att deltagarna blev klara så sent att förberedelsearbetet för temagrupperna blev lidande. Dessutom gjorde avhoppet av den makedonska organisationen och en bosnisk ledare att tre av sju planerade grupper försvann och deltagare fick fördelas om i sista stund.
Sådant kan naturligtvis alltid uppstå men jag rekommenderar framtida projektledare att lära känna alla personer som man fördelar ansvar till så noga som möjligt för att kunna bedöma vilka man kan lita på och vilka som är mer osäkra kort. Men också för att se vilken inriktning och intresse olika inidivider och organisationer har av sitt deltagande projektet.
Det är också viktigt att fördela ansvaret i projektledningen. Det är lätt att en person tar på sig alldeles för mycket och blir spindeln i nätet.
