Projektet syftade till att erbjuda ungdomar en möjlighet till att utbyta erfarenheter och kunskaper. Frågorna som vi behandlade var främst demokrati, ungdomars rättigheter och deras möjligheter till inflytande i samhället. Den politiska situationen i Vitryssland idag gör detta extra aktuellt. Projektets huvuddel bestod i ett utbyte mellan PeaceQuest och Next Stop New Life. Projektet arrangerades och genomfördes av fyra ungdomar från Sverige och fem från Vitryssland som tillbringade en vecka i Minsk samt ytterligare en vecka i Stockholm.
Läs också artikeln "Tystade röster i Vitryssland" av Karin Furehed, som följde den svenska projektgruppen, här. (PDF)
Musiktips: Addis Abebas hemsida. Finns mp3-filer för nedladdning. http://addis-abeba.ad.by/
Dag 1, tis 3/4.
Trötta anlände de vitryska deltagarna Stockholm kvällen 3:e april. Vi bjöd på varma mackor på vandrarhemmet Zinkensdamm, där vi bodde tillsammans. Så smått började vi att bekanta oss med varandra, och man insåg tidigt att det var en glad och trevlig grupp, även om man kände på sig att en bekymmer med språket skulle uppstå, då två av de vitryska deltagarna behövde tolk för att kunna kommunicera. Dessa bekymmer blev allt mindre allt eftersom då vi lärde känna varandra, och ett alldeles fantastiskt minspel ibland också fungerade som fullgod kommunikation.
Trötta av förberedelser respektive flygtur blev det tidig kvällning.
Dag 2, ons 4/4.
Efter ett par timmars sovmorgon gav vi oss ut i det inte allt för fantastiska vädret för att göra Stockholm. Tillsammans vandrade vi runt i Gamla stan, fikade och lyckades tajma vaktavbytet vid slottet. Vi fortsatte vår spatsering runt centrum, tog färjan till Djurgården och begav oss sedan tillbaka, hungriga, till PeaceQuests kontor på Lundagatan, där vi höll de flesta aktiviteterna. Att gemensamt traska runt och småprata var ett väldigt trevligt sätt att lära känna varandra.
Efter den gemensamt lagade vegetariska lunchen (PeaceQuest-policy) höll PeaceQuests konfliktombud Evis och Magdalena ett eftermiddagspass och pratade om vikten av gruppdynamik och att tillsammans sträva mot samma mål. Deras funktion inom organisationen är att hjälpa till att lösa alla sorters konflikter - innan de har uppstått. Vi diskuterade vad vi hade för förväntningar och farhågor på projektet.
Dag 3, tors 5/4.
Efter att ha bekantat oss med PeaceQuests anställda och praktikanter, och förklarat vad deras roll är inom PeaceQuests höll konfliktombudet Magdalena, tillika tränare i icke-våld och konflikthantering, ett pass i konflikthantering. Vi gick igenom olika teorier om gruppstrukturer, och hur vi som grupp bäst arbetar för att sträva framåt. Tillsammans genomförde vi praktiska övningar som påvisade vikten av kommunikation och att lita på varandra, och trots att vi bara hade umgåtts i tre dagar kändes det som om vi hade gjort verkligt stora framsteg.
Eftermiddagen roade vi oss med förberedelse, förberedelse för det vi kallade för "Belarusian night". Vi handlade vitryska specialiteter som saltgurka och honung. Till tillställningen hade vi bjudit in utomstående - annonserat via PeaceQuest och myTellus hemsidor, och även om uppslutningen inte var särskilt fantastisk var kunskapen och intresset för Vitryssland hos denne person stort.
Vi fick lyssna till en intressant presentation om Vitryssland med information om allt ifrån litteratur till sport och vattendrag. Vi fick också kort höra mer om organisationen Next stop New life som de företrädde och hur den politiska situationen är i landet.
Efter att ha bjudits på läckerheter från det vitryska köket avslutade vi kvällen med socialt umgänge på vandrarhemmet.
Dag 4, fre 6/4.
Dagen började med att några av oss svenskar smög iväg och började inhandla ingredienser för påskmiddagen som planerades till eftermiddagen.
På förmiddagen begav vi oss på gemensam utflykt till det svenskaste av det svenskaste i Stockholm; Skansen. Vi packade ner matsäck och trotsade vårblåsten och traskade runt bland de gamla husen och pratade om svenska traditioner, bra och dåliga saker med Sverige, och hur det är att växa upp i Sverige. Vi upptäckte likheter och skillnader.
Frusna begav vi oss sedan tillbaka till PeaceQuests kontor där vi bjöd på påskmiddag.
Kvällen avslutades med gemensam utgång till ett av Stockholms dansställen, där vi umgicks och med med olika talang rörde våra kroppar i takt till musiken. Som deltagare kändes det väldigt inspirerande att gruppen fungerade väldigt bra, såväl under workshops som under mer informella kvällsaktiviteter.
Dag 5, lör 7/4.
Besviket kunde vi konstatera att den interaktiva utställningen "Anne Frank och jag", där man hade fått vara med och ta ställning, inte hade öppet som de hade sagt, och istället begav vi oss till plan B - kulturhuset, där de bland annat hade en utställning av den fantastiska fotografen Sally Mann. Efter att kort ha diskuterat utställningen och sedan ätit mat stod det "fritid" på schemat.
Med känslan att det hade varit en intensiv vecka, och vetskapen att det var mer än hälften av utbytestiden kvar kändes det väldigt bra att för ett par timmar kunna vara för sig själv, samla batterierna och reflektera över alla intryck.
Åter på PeaceQuests kontor hade vi en kort lektion i svenska, som förberedelse för kvällens stora aktivitet - bingo. TV-sänd sådan. Sedan begav vi oss till Gamla stan där vi deltog i en tevesändning och spelade bingo. Efter bingon gav vi oss, på vitryssarnas önskemål, iväg till den ryskortodoxa kyrkan för midnattsmässa. En väldigt vacker tillställning med tända ljus och sång.
Det kändes väldigt bra att vi kunde kombinera allvarliga och mindre allvarliga aktiviteter och att vi gemensamt deltog i dem, för att visa respekt och intresse för varandras olika önskemål.
Dag 6, sön 8/4.
Vi inledde söndagsförmiddagen med att ha ett pass med värderingsövningar, där man fick ta ställning till olika påståenden och sedan motivera sitt ställningstagande. Vi hade en aktiv diskussion, och det var möjligt att efter att ha lyssnat på andras argument reflektera över sitt eget ställningstagande och ändra sig.
Efter de givande övningarna promenerade vi i det vackra vårvädret till riksdagshuset där vi deltog i en guidad visning. Såväl vitryssar som svenskar var aktiva och frågade frågor om den svenska demokratin och det politiska arbete som bedrivs. En förvåning fanns också över den öppenhet och lättillgänglighet - som vi måste bejaka! - som finns inom den svenska demokratin.
Efter riksdagsbesöket avslutade vi dagen med att kolla på filmen "Farväl Falkenberg" och diskutera de svårigheter som filmen tar upp - så som aktiviteter för ungdomar till än mer allvarliga frågor som självmord. Det ledde till en fråga från vitryssarnas sida varför det är så vanligt med självmord i Sverige? En myt som spreds av den amerikanska presidenten på 70-talet. Hur som helst, en aktiv diskussion var det.
Dag 7, 9/4.
Sista dagen med aktiviter i Sverige. Martin Smedjeback, icke-våldsguru, höll ett pass om teorier i icke-våld. Vi kollade på olika exempel från andra länder i världen och vi diskuterade hur vi på ett fredligt sätt kan protestera mot saker vi inte är nöjda med. Dock ska det tilläggas att icke-våld är lättare att praktiseras i Sverige, då en, som vi i Sverige kan tycka vara, så självklar sak som rätten till att demonstrera inte finns i Vitryssland.
Denna aktivitet var väldigt givande, så väl för oss deltagare i utbytet som Martin. Roligt när projekt som detta också kan vara vidareutveckling i tankearbetet för personer vi anlitar för att hålla i workshops/föreläsningar/aktiviteter.
Efter att ha utvärderat den svenska delen, med hjälp av den kunskap vi fick då en av deltagarna genomgick en utbildning i utvärdering, hjälpte vi vitryssarna att packa ihop och förberedde för deras tidiga avfärd hemåt, tidig tisdagmorgon.
Onsdag den 11 april åkte de svenska deltagarna ner till Minsk för den vitryska delen.
Onsdag den 11/4
Svenska deltagarna var mycket trötta efter ett tidigt morgonflyg. Vi åkte tog flygbussen kl 3.30 på morgonen för att vara ute i god tid. En vitrysk deltagare mötte upp oss på flygplatsen och körde oss till vår alldeles egna lägenhet - mitt i stan! Så när vi var framme runt 14-tiden packade vi upp våra saker, duschade och sov lite. Sen handlade vi frukost och så gick vi till en Pizzeria där alla vitryska deltagarna och andra medlemar ur NSNL som skulle vara en del av programmet.
Torsdag 12/4
På morgonen fick vi en guidad tur runt i minsk av en Next Stop New Life-medlem som även var lärare i historia. Vi besökte bland annat ett universitet, en konstutställning, iland of tears och 4 st kyrkor. Efteråt blev det lunch och så fick vi reda på att det var Swedish Cultural Evening. Vi bestämde oss för ungspannkaka, pannkakor och cocosbollar. Några av oss åkte till affären och handlade ingredienser och andra till internetcafé för att söka upp bra bilder och information om sverige som vi sedan sammanställde till en liten presentation för både deltagare i projektet och några utomstående som hade intresse för sverige.
Fredag 13/4
Vi besökte en organisation som hette Belarusian Students organisation som berättade otroligt intressanta saker om deras organisation. Bland annat har alla i deras styrelse blivit avstängda från sina skolor för att de engagerat sig. Efteråt besökte vi en teaterorganisation som heter New Faces som tidigare haft utbyten med andra organisationer i Sverige.
Efter dessa intressanta och tänkvärda besök och en god lunch kom Denise från NSNL kom ohc hade en övning med oss där vi skulle vara hjärnkirurger och bara kunde rädda 3 st patienter av 7 st, vi skulle tillsammans välja bort vilka 4 som inte skulle få leva. Skapade mycket diskussion, alla tyckte olika, men sedan genom tidspress och mycket lobbying lyckades vi ena oss, åtminstone nästan. Efter lunchen skulle vi registrera oss som immigranter vilket tog hela förmiddagen/kvällen. Vi gick runt lite i Minsk och besökte en fotoutställning och sedan möttes vi upp, åt middag och umgicks i vår lägenhet.
Lördag 14/4
Vitryskarna tog med oss på utflykt - vi visst inte vart. Vi hamnade ute i en förort någonstans bland en massa övergivna lyftkranar från sovjet, hur coolt som helst. Det tog en tid att ta sig dit ut men det var trevligt att se annat än huvudstaden. Vi åkte in till minsk sedan för att äta god lunch och därefter var vi på en tillställning i en konstskolas lokaler - det var olika små band och elevers teckningar i en vindsvåning med utsikt över stan. Vi lyssnade, tittade, lekte lekar och försökte förstå varandra trots olika språk. Därefter tog de med oss på en nattklubb mitt ute i ingenstans där vi dansade tills vi tröttnade.
Söndag 16/4
Morgonen började med planering inför vårt nästa kommande projekt där vi fick dela upp oss i två olika grupper och komma fram till något vi skulle vilja göra och som skulle vara möjligt. Båda gruppernas var ganska lika och slutligen bestämde vi oss för en teater med fokus på mänskliga rättigheter. Vi tog paus för lunch runt 16-tiden och fortsatte sedan lite till. Efteråt gick vi till ett ställe i staden där 3 olika vitryska band hade konsert. Vi dansade oss svettiga här med till de härliga rytmerna i Addis Abebas låtar.
Måndag 16/4
Vi började dagen med ett besök på en marknad i en förort. Vi shoppade småsaker som godis, vitryska och ryska cd-skivor, vitryska bordsunderlägg. Lite souvenirer. Därefter tog vitryssarna med oss på ännu en utflykt - till kärlekens ö.
Tisdag 17/4
Vi städade lägenheten och packade iordning våra saker. Alla deltagare kom till vår lägenhet och följde sedan med oss till flygbussen för att ta farväl. Sorgligt.
TANKAR EFTERÅT.
Hela projektet (förberedelse, genomförande samt efterarbete) har varit en lärandeprocess då de flesta deltagarna var oerfarna vad gäller att driva internationella projekt.
Reflektionerna i projektets slutfas tyder på att deltagarna inhämtat betydande ny kunskap vad gäller att utforma ett projekt samt de problem man kan stöta på, men främst hur belönande det är att arbeta med internationella projekt och roligt man kan ha med en tidigare okänd grupp.
Vi svenska deltagare har alla deltagit i internationella aktiviteter tidigare, men det är nog få ungdomsutbyten som fått en att fundera så mycket som detta.
Vitryssland är en diktatur och det påverkar i högsta grad unga. Vi träffade ungdomar som har blivit avstängda från sina universitet, som har fått sina organisationslokaler genomsökta av vitrysk säkerhetspolis, som nu måste flytta till ett annat land för att studera vidare. Anledningen till detta är att de, liksom vi, engagerar sig ideellt för något de tror på.
Att få träffa och lyssna på deras tankar, och tillsammans fundera på fortsatt gemensamt arbete är oerhört givande, och ger en också kraft och inspiration att fortsätta sitt engagemang.
Att de vitryska ungdomarna, trots vetskapen om att det inte kommer gynna dem personligen, väljer att kämpa för det de tror på är oerhört starkt att se och vi kommer med glädje att fortsätta engagera oss för att bygga broar, uppnå vänskap och supporta demokratiarbetet i Europas sista diktatur.
